2009-02-18
16:17:36
Lite mer..
Hon berättade om sitt liv och om sina två barn var av den ena har Asberger och den andra ADHD...han som har ADHD har även fått ytterligare en diagnos Manodepressiv vilket gjorde mig sorgsen eftersom jag känner den här killen. han lekte en hel del med sonen när han var yngre.
Hans mamma var förvånad att han var så lugn hos oss han sov till och med över..gick jättebra. Men han blev lugn tillsammans med vår son.
Nåå det var inte det föreläsningen handlade om utan Åsas kamp för sina barn...oj vad hon fick stångas med myndigheter innan hon fick hjälp.
Hennes stora försökte ta sitt liv tre gånger innan har var femton år...ja det var gripande att lyssna på., han tyckte inte han var värd att leva.
Den yngste hittade naturligtvis på en massa "hyss" tänkte aldrig efter..han kollade en gång om Spolarvätska brann det gör den..han höll på att bränna upp en hel skolpaviljong.
Vi skrattade förstås..för hon berättade så målande och roligt. Men jag antar att det inte var speciellt roligt när hon fick förklara för polisen.
Ja det var mycket hon hade att berätta om sina barn...jag visste ju en del eftersom den yngste berättade en del själv för oss.
Den äldsta hade i dag flickvän det gick bra för honom han var till och med där igår kväll och lyssnade på sin mamma..strongt.
Så han kom fram och kramade om sin mamma på slutet...då fick allt jag en tår eller två i ögonen.
Efter pausen var det Stefans tur han hade Asberger och Add vilket betyder att han har väldigt svårt med koncentration.
Vilket gjorde att han natutligtvis hade svårt att sköta ett jobb...han stångas mycket med FK. Han berättade att han varje söndag gjorde listor vad han skulle göra kommande vecka..dag för dag.
Hans dag kunde bli förstörd om kaffefiltret vek sig på morgonen..då kunde han gå och lägga sig igen.
Han hade två barn som hade diagnos en ADHD och en Asberger, barnens mamma hade också Asberger.
HJÄLP va tufft!! Tre barn hade han sammanlagt och den yngste var normal som han själv sa.
Nu var han omgift med en kvinna som hade två tonårsdöttrar och en son som hade asberger.
Men hans liv funkade ändå ganska normalt..med hjälp av vissa saker.
Han berättade att när han var liten hade han inget behov av lekkamrater..han visste liksom inte vad han skulle ha dom till.
Han var jätteglad när han skulle börja skolan....han trodde att det var bara var han som skulle göra det så när han upptäckte att det var fler än han i klassen fick han en chock.
Skolarbetet skötte han perfekt men det sociala funkade inte. Han blev ganska snabbt kallad plugghäst osv. Blev jagad på rasterna, men han berättade aldrig något för han fattade inte att han blev mobbad.
Ja han berättade mycket men jag ska inte skriva en hel föreläsning här på bloggen. Är ni intresserade att veta mer låna deras böcker dom är verkligen bra och man får en inblick i hur det är att ha det här handikappet.
jag ville ju veta mera...får köpa böckerna helt enkelt! Låt verkligen intressant!
Kram
Säkert var det en intressant föreläsningar. Vet inte om jag hört just dessa två - är så kass på att komma ihåg namn och vi har ju hört ett "gäng" föreläsare genom åren.
Alla de jag jobbar med har Asperger syndrom och de flesta har dubbeldiagnoser t.ex AS/ADHD eller andra tilläggsdiagnoser som OCD eller ångestproblematik. Men för att bli beviljad stöd från oss ska man ha diagnos inom autismspektrat.
när de som har dessa diagnoser berättar får man ett helt annat perspektiv på sjukdomen,det är bra och så sorgligt.
Må så gott
Mmmm Ninni jag har varit på föredrag som vår specialpedagog höll här..hon har själv ett barn med ADHD..himmel du..vilket bekymmer..men skönt att få det bekräftat..mmm det är mycket med det där..aha Ninni..tränat så pass..nu är det min tur..sitter här i jazzdressen..time to Jazz..
Låter som en mycket bra föreläsning.....en som man tar till sig och kommer ihåg.
Ja scrapbooking är ingen billig hobby men vansinnigt kul.
Jag ingår nu mer i Malins butiks designteam vilket innebär att jag får ett paket i månaden av henne med material som jag ska göra något av.
Det gör det hela lite billigare och det är roligt att ingå i ett team med duktiga pysseltjejer som kan inspirera varandra.
Ha en skön kväll vännen min!
Kram
Även jag har lyssnat på ÅSa Gravander vid ett tillfälle. Det var verkligen en toppenföräläsning!
Det låter väldigt intressant. Tänk vad fel det kan bli och blir när det förväntade visar sig vara helt annorlunda.
Det är viktigt att personal på dagis och skolor bla. för lyssna på sånt här!
Kram och ha en skön kväll!
Japp, liv i kaos :-)
Fast man har sällan tråkigt.. Har ju två grabbar med autism och adhd samt en dotter under utredning för adhd..och eftersom ärftligheten är så hög så har de naturligtvis ärvt sina begåvningar från mamma ;-)
Att öka sin kunskap gör att man lättare kan bemöta olika personer på ett bättre sätt. Du beskriver bra det du hört och jag förstår att du blev engagerad.
Det låter verkligen som en intressant föreläsning och ett bra upplägg. Nyttigt också så att man kan möta bernen på bästa sätt för lätt är det inte alltid!
Kram!
Ja det är inte lätt att ha ADHD, dem männsikorna mår dåligt av att inte kunna koncentrera sig på saker och ting. Men jag undrar, detta måste ju vara sjukdomar som har funnits i alla år och nu fått ett namn. Jag menar när jag var liten fanns det ju säkert vildbasar som satt i OBS klass för att dem var stökiga....men då var barnen bara jobbiga fastän dem hade en sjukdom eller hur? Dem blev ju helt enkelt fel behandlade på den tiden........ja ja snillen spekulerar....kram ha en go natt! Mumin
Sådana föreläsningar och föreläsare är ju bara toppen.
Tänk vad en del går igenom och vilken styrka många har.
En av mina väänner har en dotter med ADHD och hon gör och har gjort ett fantastiskt jobb kramar Tingeling
Låter som en lärorik och spännande föreläsning.
Ha det så gott.
Men Ninni vilket utomordentligt bra inlägg! Detta får du gärna skriva mer om. Berätta gärna vad böckerna heter.. Finns de på bibliotekt. Så fint du berättade om föreläsningen vill veta mer nu..
Kram kram vännen min.
Intressant historia verkligen, hon har säkert fått kämpa...
Sådana föredrag är väldigt intessanta....
Jag träffar i jobbet många barn med "bokstavsdiagnoser" och slås av hur olika dom är ....Det finns liksom inget "facit" på hur man skall hantera dom och framför allt NÅ FRAM.....
Kram på dig
Margaretha