2007-02-27
16:22:18
Jag försöker skriva..hoppas det går!
När jag var liten så fick vi aldrig ha något djur hemma, min mamma var allergisk mor det mesta i djurväg...tråkigt men sant!
Så jag passade på när helst jag träffade ett djur att gosa med dom...jag tjatade en hel del på mamma men inte hjälpte det!
När jag var tolv, tretton år så fick min systerdotter ett marsvin...ett gulligt angoramarsvin. Henne hade hon med sig hem till oss när dom hälsade på.
En dag när jag kom hem från skolan och kom upp i mitt rum så satt det stackars marsvinet mitt på skrivbordet alldeles ensam och så hade hon ett avtryck av läppstift på nosen! Det stackars lilla marsvinet darrade...jag hojtade på min systerdotter och frågade om marsvinet hade suttit där länge??
Jo sa hon det hade det nog..och varför har hon läppstift på nosen..ja systerdottern hade lånat ett läppstift och pussat det lilla marsvinet, och sen glömt bort det och gått och gjort nåt annat!
När dom skulle åka hem så stannade det lilla marsvinet hos mig..jippi! Hon hette Mojsan och var hur rolig som helst, hon betedde sig som en hund.
Hon hade mycket ljud för sig...hon kunde vara tyst hela dagarna men när jag kom hem från skolan och hojtade att jag var hemma så skrek Mojsan tills jag kom upp och sa hej till henne!
Det bästa hon visste var att ligga under mitt hår i nacken, där låg hon och grymtade...och äta banan i mitt knä.
Jordgubbar älskade hon också...en sommar när mamma rensade jordgubbar så skrek Mojsan i trädgården..vi var rädda för att en katt skrämde henne..men inte då hon ville ha jordgubbar!
Bada gillade hon inte men det var nödvändigt med den pälsen hon hade...hon kunde faktiskt simma, men hon försökte mest att kravla upp på mina ben när det var baddax!
Ja hon var en mysig kompis sörjde henne djupt den dagen hon inte fanns mer!
Här hade vi oxå ett marsvin en gång i tiden, han hette Harald. Men..han smet och blev middagsmat åt katten. Ja så kan det oxå gå. Stackars Harald! Ha det fint. Anna
Tack Pyret!
Åhh Anna va hemskt..katten måste ha blivit väldigt mätt!
Marsvin är fina djur. Fick aldrig något även om jag tjatade för mamma tyckte de såg ut som råttor.
Men jag hade katt och hund istället så jag led ingen djurbrist. :)
Nää råttor ser dom inte ut som...iallafall inte mitt som var angora!
Jaha ja..angora marsvin..mkt päls där!! Men vilken fin historia..*snyft*..
Älskar virvelmarsvin kanske för att alla säger att min frisyr ser ut som på en sån?? *muttrar*..
Jaha ja..angora marsvin..mkt päls där!! Men vilken fin historia..*snyft*..
Älskar virvelmarsvin kanske för att alla säger att min frisyr ser ut som på en sån?? *muttrar*..
Åhh Anna mitt lilla angoramarsvin..pözz!
Hihi.. vilken mysig berättelse :)
Tänk vad ett djur kan sätta spår och minnen i en.
Skönt att marsvinet fick vara hos dig. Bättre med röd nos av jordgubbar än av läppstift :-) Hoppas att du känner dig lite piggare nu. Jag troooor att det har vänt här. Kramar...
Tog du igen det sedan då när du flyttade hemifrån? En del gör ju det.
Marsvin och sådana djur gillar jag inte...otäcka. :)
Ja vi har ju haft två katter här hemma..sen gick ju jag och blev allergisk jag med.suck
Vilken gullig berättelse ur ditt liv!
Jag har aldrig haft något eget marsvin men har stött på dom lite här och där ändå. Dom är roliga. Jösses som dom kan låta när kylskåpsdörrar öppnas eller ytterdörrar.
Vilken härlig berättelse. Visst mår man bra av djur. Speciellt som barn tror jag, man har alltid någon som lyssnar. Kan nästan se när hon ligger i din nacke under håret, så mysigt.
Kram
Jo du Gunnel dom kan pipa på bra dom rackarna!
Blev inspirerad av dig när du skrav om Lassie, ja på den tiden hade jag långt hår..fast det var ju mindre kul om hon kissade..ha,.ha:)
Haha, gulleMojsan:) Tänk när jag fick henne i den stora lådan och konstaterade missnöjt: HÖ?! Men längst ner i hörnet låg hon minsann med röd rosett i pannan. Tänk vad hon skrek när man öppnade det där kylskåpet med långa handtaget, maaaat! Fast det där med skrivbordet måste väl ändå vara preskriberat nu?!
Puss på dig!
det är mysigt med djur. jag har nästan lovat Ce ett marsvin när hon blir större... hon vill egentligen ha en hund men det har jag sagt nej till.
kram
Katter har alltid funnits i mitt liv. Fast nu har vi ingen egen, bara Astrid som vi lånar ibland. Hon kommer imorron förresten. Hennes matte ska åka till fjälls så då stannar Astrid här med oss. Kul ska det bli!
Fortsätt att krya på dig du !
Det är verkligen mysigt med djur. Synd att vissa är allergiska så att de inte kan vara nära djur - degår miste om mycket.
Det är verkligen mysigt med djur. Synd att vissa är allergiska så att de inte kan vara nära djur - degår miste om mycket.
Hej!
Så det var inte bara hos mig som bloggen krånglade.
Det funkar bättre idag.
I mitt barndomshem har det alltid funnits djur, jag tror det är viktigt. Allt från katter, fiskar och en sköldpadda som fick gå lös i huset till min storasysters fasa. Hon skrek bara hon satte ner fötterna på något som hon trodde var sköldpaddan. Den fick senare ett hem i Kolmårdens djurpark annars hade den väl varit med idag, de blir ju så gamla. Hundaar däremot kände jag inga utan var till och med rädd för dem tills jag träffade min man som hade flera i sitt föräldrahem. Nu skulle jag inte vilja leva utan hund. Så det kan bli.
Är du bätte idag föresten ;)
Kram H
Jag fick inte heller ha djur för min mamma. Men genom en kupp blev det faktiskt ett marsvin för mig med. Julle hette han, efter en fotbollsspelare min pappa gillade (ett sätt at få honom över på min sida). Jag kan bara hålla med om att de har mycket ljud för sig och är fantastiskt trevliga som sällskap.
Jag ville ha en kanin, när jag var liten. Men jag fick ingen, eftersom kaniner kunde bita av sladdar och kablar, sade mamma. Det hjälpte inte atyt jag lovade att kaninen hela tiden skulle vara i buren.
Nu är din header tillbaka. Skönt att den skyldige har lämnat tillbaka den!!
Å det är så mysigt med djur. Ha det bra!
Vilken fin liten berättelse!