*

2006-09-20
14:19:10

Rymmare!
När min son var liten...vilket känns som väldigt längesen var han en hopplös rymmare! Inte så att han rymde för att han var sur...utan han bara försvann!
Jag hade behövt en sökare på honom, det började väl när han fick gå hemifrån till kompisar själv..skulle tro vid fyraårsåldern.

Min ena syster bodde inte långt härifrån, bara en lekpark i mellan. Han kunde vara där och leka, sen ringde jag hem honom för mat.
Han skickades hem...sen var han borta! ja då kunde han hitta nåt barn i lekparken och gå med hem till honom.
Hände ofta....en gång var han spårlöst borta....vi letade och letade, man hinner tänka mycket under tiden! Till slut ringde telefonen, det var en kvinna som jag inte överhuvudtaget kände.

Min son hade följt med hennes.....som tur var frågade hon min son om hans mamma visste var han var och var han bodde.
Hon lyckade spåra upp oss......då blev jag både glad och arg, han hade även korsat en stor väg...phu!

En dag när jag kommer hem från jobbet, parkerar bilen går in med lite grejer och sen skulle jag gå ner till "dagis".
Då kommer en av personalen med andan i halsen och undrar om sonen är hemma....Nej borde han det säger jag??

Då hade han och ett barn till stuckit från "dagis"....dom hade letat och letat. Ja då fick jag börja leta också, vi hittade dom till slut hemma hos tjejen som han rymt med.
Dom satt i hennes lekstuga och åt äpplen....då var han fem år. När jag frågade varför dom stuckit fick jag till svar att dom hade haft tråkigt!

Ja han var hopplös...men det gick över som tur var och något allvarligt inträffade aldrig..gudskelov!

Kommentarer:
#1: MyyZz

Tror alldeles bestämt att min mor känner igen sig i din beskrivning ;-) och det var inte min syster eller bror som stack.

2006-09-20 @ 14:33:40
#2: Ninni

nähä...vem kan det ha varit då, ha,ha!!!

2006-09-20 @ 14:44:46
#3: Ulrica*

Men guu va rädd/orolig man lär bli som förälder när sånt händer. Hua... Rackarn´s onge...haha. :)

2006-09-20 @ 14:58:23
#4: Ninni

Ja han var en rackarn´s onge, helt klart!!

2006-09-20 @ 15:03:59
#5: Junitjej

Förstår att du blev orolig, när din son stack. Jag hoppas att han slutat att rymma nu, fast det är klart nu klarar han sig. Vilken upptäckt jag har gjort! En av alla bloggare (Eve) är din systerdotter. Kul! Jag har varit inne på hennes blogg flera gånger utan att ha vetat. Ha det gott!

2006-09-20 @ 15:06:59
#6: Ninni

Hur kom du på det??? Jodå hon är en av mina kära systerdöttrar!

2006-09-20 @ 15:09:17
#7: Snurran

*Hjälp*...mina har aldrig rymt..*tackålov*! Grannens barn dom däremot....och vi har bara skog runt, och barnens mamma *är/var* livrädd att dom skulle försvinna i skogen....Så vi satte vår hund på "spårning" efter barnen..ifall det händer så hittar han dom. Nu vet mamman det och känner sig lite tryggare !Huvvaligen..

2006-09-20 @ 16:03:08
#8: Ninni

Nej det var en anings nervkittlande...höll på att bli galen på ungen. Han hade behövt en fotboja!!

2006-09-20 @ 16:09:43
#9: Mumin

Jag känner igen det där med mina barn också. Min dotter hade också tråkigt på dagis och rymde med sin kompis jämt! Det var lite med andan i halsen man kom hem från jobbet och undrade var dem var:)

2006-09-20 @ 16:10:08
#10: Ninni

Så här efteråt kan jag ju undra varför personalen inte upptäckte rymmarna i tid, dom hade varit borta en stund innan dom märkte att dom var borta.
Men dom stackarna var så upprörda så inte hjälpte det att jag blev arg!

2006-09-20 @ 16:14:59
#11: Anna

Vilka ungar!! He he.. tur att det inte inträffade nåt allvarligt? Men bra att dom är företags samma på nåt sätt oxå? skönt för dig att sluta tidigt idag va?..Vädret varit kanon för promenad men har inte känt för det idag..suck!
Ha en skön kväll gumman..kramizz!!

2006-09-20 @ 16:42:13
#12: Nalle

Fy så jag skulle varit orolig. Dagiset borde nog sett över sina rutiner...hm...men nu var det ju ett tag sedan.

Ha det så bra!!
Kram

2006-09-20 @ 16:52:11
#13: Ninni

Nej jag har inte heller kommit ut på nån promenad...men jag gillar inte när det blåser!
Det ger mig huvudvärk!

2006-09-20 @ 16:52:42
#14: Nalle

Jag gillar inte heller när det blåser, får ont direkt!!!!

2006-09-20 @ 16:54:46
#15: Junitjej

Jag har för mig att jag läste en kommentar som hon skrivit till dig, där hon kallade dig för moster. På den vägen är det!

2006-09-20 @ 17:04:57
#16: Camilla

NY UTMANING!!!

http://stilic.blogg.se/200906135509_utmaning__frgor.html#comment

2006-09-20 @ 17:20:39
#17: Gisan

Jag förstår inte att det ska vara så svårt att komma sig för att fixa klipptid... Men det här stället är perfekt. Han har bara drop-in. Passar mig perfekt. Nu är färgen ursköljd och jag ska packa upp mitt "godis". Inte nog med att Nalles tavla kom. Jag fick en hög pärlor oxå :-) Vilken kväll!!! Hoppas att du har en bra kväll! Kram

2006-09-20 @ 17:58:32
#18: Pia

Det där hade jag lite bekymmer med oxså, då min son "rymde" då och då. nämen vad har jag nu gjort, det blir två prickar istället för en. Något fel som är trasigt. Min son rymde från skola, tändläkarbesök mm Oj oj oj vad jag och min dotter letade, men så var det inte så farligt.. han hade en koja i vårt nära Björket.. var ju jättemysigt där..

2006-09-20 @ 18:16:31
#19: Ninni

Ja du har nog rätt där Juni...

Jo Nalle...det är ju ett tag sen sist, men jag var nog en väldigt lugn förälder så sett, jag klagade inte i första taget, som många gör idag!!

Gisan..jag varför ska det vara så svårt att lyfta luren och betälla en tid?? min kväll är bra, har precis cyklat en halv mil!

Pia...ja då vet du, men från skolan rymde aldrig min, bara från dagis!Men en och annan tandläkartid missade han nog, ha,ha!!

2006-09-20 @ 18:33:32

Jag försvann också när jag var liten. En gång gick en kompis och jag ut. Vi sa att vi skulle till skogen och leka. När vi varit borta i flera timmar blev våra föräldrar jätteorloliga och höll på att starta värsta skallgångskedjan. Vi? Vi var och smög på ett tältmöte vi.. Föräldrarna var inte glada kan jag berätta.
Rymmare var jag verkligen. Hoppade ut genom mitt sovrumsfönster när mamma stängt in mig där. Det var andra våningen och ner i en rosbuske. Men ut skulle jag. Sen satt jag nere vid vårt servicehus och surade och var ledsen om vartannat tills jag gick hem.

2006-09-20 @ 20:49:20
#21: Therese

*s*, glömmer aldrig när vi letade efter rackarongen en morgon, då kunde han inte ens gå!!! När han guppat in under täcket och ner i fotänden på sängen, tog en stund innan vi hittade den sovandes ängeln där!

Stor kram

2006-09-20 @ 21:04:24
#22: Ninni

Din eller min??? *fniss*

2006-09-20 @ 21:57:04

Brrrrr* det måste vara svårt att försöka hålla sig lugn i ett sånt läge... men barn har väldigt ofta bra änglavakter!

2006-09-20 @ 22:03:26
#24: Annisa

Vad hemskt! Antar du hann tänka rätt mycket innan ni fann honom...

2006-09-21 @ 16:31:29
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: