2006-07-16
10:23:12
Skäms ännu!
Vi hade två snälla fröknar...och jag var nog mest i dockvrån när jag var där!
En kväll hade det varit en pysselkväll för föräldrarna, mamma hade tillverkat små tomtar. Dom fick man köpa, pengarna skulle väl gå till materiel kan jag tro.
Jag fick med mig en krona till "lekis" för att köpa med mig tomtar hem...just den här dan gick jag ensam till bussen mina kompisar var sjuka.
Väl framme, lekte jag och hade kul...inte kom jag ihåg att köpa tomtar!! När jag klev av bussen på väg hem, kom jag ihåg kronan som låg i min fina väska.
Vid busshållplatsen låg en kiosk...jag fick inte äta godis på vardagarna, endast på lördag!! Jag visste ju så väl vad kronan var till för men jag plockade upp den...den brände i min hand.
Jag föll för frestelsen, jag gick in til farbrorn i kiosken som var alltid sur och grinig. Jag la upp min peng och sa att jag ville ha godis.
Det blev mycket godis för en krona...jag knallade ut med min fulla påse...nu var jag lite rädd, vad hade jag gjort!!!
Jag smakade inte på mitt godis, påsen låg långt ner i väskan, och vad skulle jag säga när jag kom
hem?
Vägen hem blev lång, jag hade ont i magen...hoppas nu att mamma inte skulle fråga om tomtarna. Mamma stod i köket när jag kom hem, hon frågade om jag hade haft kul...och ja det hade jag ju...sen kom frågan...köpte du tomtarna?
Nej...pep jag det glömde jag......var är pengen då? Nu hade jag kunnat ljuga rejält och sagt att jag hade tappat den....men jag sa istället. jag köpte en banan för jag var hungrig!
Ja men sa mamma, då blev det väl slantar över (en banan var inte såå dyr!) Nej pep jag igen, farbrorn sa att den kostade en krona!
Mina bröder anlände köket och hörde vad jag sa...dom var mycket äldre än mig...dom blev skitarga på gubben i kiosken...tänk lura ett litet barn!!
Dom skulle minsann gå dit och läsa lusen av honom....nu blev jag rädd på riktigt, nu skulle sanningen komma fram.
Nej bry er inte sa mamma..gjort är gjort, jag andades ut en aning....nu skulle jag nog klara mig. Den kvällen var det en liten tjej som mådde väldigt dåligt...vad hände med godispåsen??
Jag vet inte riktigt...jag åt inte upp den iallafall! Jag vet att jag skämdes något så ohyggligt, jag grät mig till sömns. men inte vågade jag berätta för mamma vad jag hade gjort.
Jag vet inte riktigt om sanningen någonsin kom fram....och nu när jag skriver det här så skäms jag fortfarande!
Kram på dig med!!
Det är roligt att läsa barndomsminnen.
Den lilla Ninni så frestad hon blev. Kan oxå känna din ångest över att inte bli avslöjad. Kanske din mamma förstod ändå, men "lät det vara".
Fin berättelse.
Ha en bra dag/kram
Ja kanske hon gjorde det, mammor vet ner än man tror!!
Vet du,jag satt & skrev på min blogg om när JAG va 6 år...he he?? Men helt klart så vet mammor vad/när /hur..man gjort saker..mammaradar..men din berättelse visar ju att du tänkte rätt även som liten? Nu ska jag på baklucke loppis & fynda..he he..Kram på dig!
Men va säger du...vi har ju stråååålande solsken här i norr. Skulle hålla i sig ett par dagar oxå. Är så varmt att man knappt kan vara ute.. :) Menade du i slutet av veckan eller?
Ha en bra dag! Kraaam
Nä men hua...då får ni skynda er hit för nu är det tropiskt. :) Hihi
Jag springer iväg med en gång!!
Jag vill inte retas Ninni, men...hm....solen skiner här... och det är varmt:))
Det var ett fint minne du hade ninni. Joo jag har något dyligt minne men jag måste nog låsa upp dörren där minnet huserar.
Mammor är som sagt finurliga..vet och ser allt verkar det som *ler*
Bröderna har de fortsatt med sina beskyddare instinkter sedan du blivit större??
kram igen
Jag har massor med minnen i lager..berättar undan för undan!
Jag vet inte om bröderna är så beskyddande längre..men det gick en bra bit upp i tonåren!
Bra bertättelse. Tror nog vi är många som känner igen oss. Jag tror också att din mamma visste att du inte talade sanninge för henne. Jag har upplevt en del grejer med våra barn och det blir en konstig magkänsla. Sen när sanningen kommer fram "aha" var det därför jag kände på det viset. Jag tror, trots att navelsträngen är klippt, att vi ändå har lite band emellan oss
Det har du rätt i...så är det, man känner liksom på sig att nåt är galet!
Det var en fin berättelse Ninni, jag kan verkligen se dig framför mig och din ångest över ditt tilltag. 1 krona var ju faktiskt en hyfsad slant då.
Detta påminner mig om vad jag gjorde när jag var cirka 9 år, aja baja, då handlade det inte om bara 1 krona... *suck*
Ha en härlig söndag, här skiner solen, men en vind som har med sig lite kyla, känns inte alltför angenäm. Kram på dig Ninnivän.