2007-03-18
09:28:55
Vaknar till regn!
Ingen sol idag heller....ja den syntes ju igår! Ja vad ska man hitta på idag då måntro, mer än att ta rätt på all tvätt!Igår tittade vi på Dirty Dancing2..ganska skaplig! Sen satt vi vid brasan och pratade, jag grät en skvätt! Jag pendlar mellan skratt och tårar just nu.
Jag är glad för sonens skull...men ändå känns det sorgligt. Ja det kommer nog att kännas bra så småningom.
Fåniga jag kan inte annat att tänka på om han kommer att känna sig ensam...jag vet hur det kändes för mig när jag flyttade till Örebro.
Kände ingen, jag hade inte ens en Tv till att börja med...åhh kvällarna var så långa och tråkiga. Och tänk om man var sjuk nån gång då var det än värre.
Men sonen har jag faktiskt folk han känner...han har sin dator, Tv och han kommer säkert att få vänner på nya jobbet!
Det är jag inte orolig för...det är bara hönsmamman i mig som gråter....kommer att sakna honom såå mycket!
Han är inte så långt borta. Det finns telefon, SMS, mail m m. Så får han snart nya kompisar också. Det blir så bra ska du se!
Kramar!
Jag vet vad du går igenom.
Men man vänjer sig otroligt snabbt.
Min son trivdes inte alls från början och då var det jobbigt att ha honom 60 mil bort.
Det ordnade till sig och nu saknar jag honom förstås men det känns inte oroligt och jobbigt längre.Tråkigt bara att man intr kan ses så ofta.
Jag har ju min dotter här i stan,det kanske är jobbigare när man bara har ett barn.
Det kommer säkert att gå bra för sonen och även för mamman.=)
Kram!
Med dator är man aldrig ensam. Det här går säkert bra. Anna finns ju i närheten oxå. Hur lång tid tar det att åka från er till Sthlm?
Här snöar det ! Lite. Men ändå snö.
Ha det fint!
Jag vet att han kommer att få det bra..men det värker i hjärtat iallafall!
Tack snälla Anna, det känns tryggt att veta att DU finns i närheten!
Vaknade också till regn
Nalle det tar ungefär fyra timmar att åka..skulle tro att det är 33 mil!
Jag förstår att du känner som du känner!!
Är det ok att jag tar med mig blommorna?
Ninni, tack för rosorna!! Min klocka på bloggen visar en timme efter. Nästa söndag stämmer klockan, så jag behöver kanske inte byta.
Hej på dig hönsmamman. Förstår vad du går igenom. Jag tyckte det var svårt trots att jag har så nära till mina barn. Och jag har ju fortfarande en hemma. Det blir nog allra jobbigast när "lillgrabben" (16 år) flyttar. För då blir det ju helt tomt här hemma. Men det lär ju dröja ett tag i alla fall.
Kram
Ojoj.. Men du vet ju var han är och var han bor :)
Det kommer att gå jättebra! Kramiz
Jätte tjusiga blommor. Det är nog naturligt att man oroar sig då barnen flyttar hemifrån/ eller till en annan stad. Mina föräldrar som bor långt bort oroar sig konstant..trots att man är gammal nog att ta hand om sig själv. Dem är jätte gulliga mina föräldrar. Kram
Jag känner med Dig! Det är sorgligt när barnen flyttar iväg, man saknar dem. Och man blir liksom så orolig för att man inte längre vet hur det har det och är utlämnade till främmande människor. De har lämnat ankdammen där föräldrars ögon ändå vakar över allt.
När mina barn lämnade oss var jag inte alls förberedd på att jag skulle sakna dem så. Ingen hade pratat om det. Jag tror att de flesta
kamoflerat sin egen saknad i oro över hur det ska
gå, för den oron finns ju också där. Men det är ju inte samma sak.
Tre personer som levt med mig o oss i så många år försvann plötsligt inom loppet av ett par år och jag var så lessen över att inte kunna träffa dem mer på samma sätt som förr.
Sen ringde jag dem alla nästan varje dag under något år för att höra på rösten om det var ok. Och det var det i stort sett alltid. Så jag fick till slut stålsätta mig och sluta med det.
Jag hade också stora fina porträtt av dem på framträdande plats i huset för att kunna känna att de på något sätt var kvar här. Jag kunde ha dem framför ögonen varje dag när jag åt frukost.
Men så småningom kunde jag ta ner bilderna och acceptera faktum. Att båda deras och våra liv gick vidare och att vi fortfarande betydde mycket för varandra fast på ett nytt sätt.
Asch va osammanhängande det här blev då, men jag tror att Du förstår vad jag menar.
Klart det känns jobbigt för dig. Men eftersom sonen har kompisar där så kommer det gå bra. Han kommer att få nya kompisar och rätt som det är glömmer han bort att åka hem till er :O)
Hur är det man säger...Hav förtröstan det ordnar sig!
Kram från mig
Mamma vet nog också hur du känner, hoppas jag. Tror nog att de saknade/saknar mig. Flyttade ju 25 mil till en ny stad utan vänner. Visst jag flyttade ju till Morgan & har sakta byggt upp vän krets. Har tagit lång tid men jag vill aldrig flytta härifrån. Christoffer kommer nog trivas & han kan alltid komma hem igen. Han är social & får nog inga problem att träffa vänner. Stor Kram till dig! Tänker på dig moster.
Det kommer nog gå jättebra för honom!
Men förstår din känsla... Du får tänka på hur ofta du kommer att få fara till storstan och shoppa loss!
Ha en bra kväll!
Kram
Han behöver inte känna sig ensam ,är han det så kan han komma hit om han känner för det? Här är det ALLTID nån hemma!! Om inte annat så behöver Crisse en kompis till..;)
Ha en fin söndag i skitvädret :( här regnar/snöar det oxå *bläk*